Internationellt symposium om inlärning och hjärnan för andra året i rad

Drygt 200 personer, de flesta specialpedagoger och lärare, blev under två dagars AMBLE-seminarium manglade med nya rön om läs- och skrivsvårigheter, begreppet dyskalkyli och om hur hjärnan fungerar i inlärningsprocessen.
Rummets roll och den fysiska aktivitetens betydelse för lärandet fick också plats i det späckade programmet.

För andra året i rad arrangerade det tvärvetenskapliga initiativet Göteborg AMBLE (Area for mind, brain, learning and environment) – med representation för så skilda skrån som matematik, pedagogik, psykologi och neurovetenskap/fysiologi – ett seminarium på Pedagogen i Göteborg och rubriken för de två dagarna var: Läsning, matematik och den utvecklingsbara hjärnan.
Tolv forskare rörde sig över ett brett spektra av ämnesområden (se separata artiklar) med en grund, eller baslinje om ni så vill, i lärandet. Att tidigt ge så många barn som möjligt så mycket som möjligt var en genomgående och kollektiv doktrin – att verkligen och på allvar göra just det är en helt annan fråga och ett helt annat problem.
Lite generellt går det att se på seminariedagarna som tematiska. Dag ett låg fokus på matematik, dyskalkyli och den så debatterade Pisa-rapporten – professor Georg Kuhn och arkitekten Peter Lippman bröt mönstret med föreläsningar om hjärnans plasticitet respektive rummets/skolsalens betydelse för lärandet.
Professor Erland Hjelmqvist pekade på just Pisa i seminariets inledningsanförande.
– Rapportens besked var oroande, inte minst här i Sverige, och jag hoppas att vi på det här seminariet kan hitta vägar att lösa de problem som finns.
Seminariedag två innehöll en del matematik, men koncentrerade sig i övrigt nästan uteslutande till läs- och skrivsvårigheter ur lite olika infallsvinklar. Tre olika föreläsare redogjorde för tre olika interventionsstudier som gett tydliga positiva effekter för framförallt dyslektiska barn. Den kanadensiska professorn Linda Siegel slog till och med fast att tidig identifikation av dyslektiska barn följt av omedelbar intervention är en effektiv, och inte minst önskvärd, metod.
– Vi bör testa alla barn redan i femårsåldern och börja arbeta med dem med problem direkt. Gör vi det kan vi drastiskt förbättra deras förutsättningar och lyfta dem till en högre nivå än vi gjort tidigare.
Siegel poängterade att hur vi lär ut är av avgörande betydelse och fick stöd för den uppfattningen av professor Tomas Tjus som arbetat med datorstödd undervisning för barn med diagnoser (adhd, autism, hörsel- och cp-skador, dyslexsi med mera) i över 20 år.
– Det har visat sig att datorer är ett effektivt hjälpmedel i läroprocessen för de här barnen och det av flera skäl, bland annat för den direkta feedbacken, säger han.
Symposiet som hölls på engelska var finansierat av Sten A Olssons stiftelse för forskning.

Här kan ni ta del av sammanfattningar på svenska av de föredrag som gavs av de olika föreläsarna under AMBLE symposiet i maj 2014. Klicka på namnet så laddas en pdf-fil upp.

Paavo Leppänen, University of Jyväskylä

Linda Siegel, University of British Columbia

Dénes Szucs, University of Cambridge

Peter C Lippman , EIW Architects

Bert  Jonsson, Umeå University

Lina Bunketorp Käll, Gothenburg University

Jan-Eric Gustafsson, Gothenburg University

Ola Helenius, Gothenburg University

Georg Kuhn, Gothenburg University

Görel Sterner, Gothenburg University

Tomas Tjus, Gothenburg University

Ulrika Wolff, Gothenburg University

Text: Peter Pettersson Kymmer